Vilket material gör den bästa kniven? Detta kräver noggrann förklaring. Kolhalten i stål är inte bara en fråga om ju högre desto bättre. Stål som används för svärd har två grundläggande egenskaper: hårdhet och seghet. Hårdhet avgör hur hårt kniven kan skära, medan seghet avgör dess flexibilitet-hur långt den kan böjas utan att gå sönder.
Tyvärr är dessa två fastigheter något ömsesidigt uteslutande. Högre kolhalt i stål resulterar i högre hårdhet, vilket gör kniven vassare, men också sprödare, potentiellt flisas vid kontakt med hårda material.
Omvänt har smidesjärn, med sin låga kolhalt, hög seghet, vilket gör det mindre benäget att flisas och till och med kan böjas i viss utsträckning utan att gå sönder. Den saknar dock hårdhet och kan inte skära mycket hårda material. Därför måste en riktigt bra kniv kombinera fördelarna med hög-kolstål och smidesjärn. I forntida tider var den bästa metoden att vika och smida, noggrant skikta högt-kolstål och smide tillsammans.
Denna metod resulterade i en kniv som kombinerade skärpan hos hög-kolstål med segheten hos smidesjärn. Svärd smidda med denna teknik ansågs vara de finaste av de finaste i antiken. Även om tekniken uppfanns i Kina, blev smidesteknikerna i Iran (det antika Persien) senare fulländade, därav namnet Damaskusstål. Eftersom stålet smides med hjälp av en vikningsprocess har det ett vackert skiktmönster på ytan, därav namnet mönstrat stål.
Kniven du nämnde som säljer online är gjord av hög-kolstål, vilket i grunden är en mycket vanlig kniv, förmodligen gjuten direkt i ett järnbruk. Sådana knivar ser väldigt vassa ut, men de är ömtåliga och går lätt sönder. För att hitta en bra kniv, även om du inte kan hitta Damaskus-stål, bör du åtminstone leta efter en som är gjord med en klädd eller laminerad stålteknik (där bladet är gjort av smidesjärn i mitten och lindat med ett lager av hög-kolstål; den här tekniken är enklare än viksmide), eller en som har genomgått hög-behandlingsteknik. Sådana knivar kostar dock minst tusen yuan, och äkta är inte lätt att hitta online!
